Man kan ej av berättelsen om Jesu liv, död och uppståndelse tillfullo bevisa, att Jesus var Guds Son, utan att man tillika hänvänder sig till det Gamla Testamentets vittnesbörd. Kristus är uppenbarad likaså tydligt i Gamla Testamentet som i det Nya. Det ena vittnar om en Förlösare, som skulle komme; det andra om en Frälsare, som har kommet på det sätt, som profeterna förutsagt på honom. För att rätt uppskatta frälsningens plan, måste man grundigt förstå Gamla Testamentets skrifter. Det er nämligen det heliga ljuset från den profetiska forntiden, vilket så skönt och klart framsätter Kristi liv och Nya Testamentets undervisning. Jesu underverk äro ett bevis på hans gudomlighet; men man finner de kraftigaste bevis för, att han är världens Förlossare, när man jämför Gamla Testamentets profetior med Nya Testamentets historiska berättelser. Jesus ade till judarna: ”Ni ransaken skrifterna, emedan Ni menen eder hava evigt liv i dem, och dessa äro de som vittna om mig.” (Joh. 5: 39) På den tiden funnos inga andra heliga skrifter än de som utgöra det Gamla Testamentet. Vi kunna alltså tydligen inse, vad vår Frälsare har avseende på.