Under det lärjungarna vandrade framåt med Jesus och med uppmärksamhet lyssnade till hans vänliga ord, upptäckte de ingenting uti hans hållnig, som kunde antyda, att han var någon annan än blott en tillfällig resande på hemväg från hågtiden, men dock en, som var väl hemmastadd uti profetiorna. Han fotskred på den knaggliga vägen lika försiktigt som de själva och stannade även med dem för att vila, sedan de gått uppför en eller annan brant backe. Sålunda vandrade de två lärjungarna framåt på bergstigen i sällskap med den gudomlige Frälsaren, som kunde säga: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” (Matt. 28: 18)