Jesus visade sig som en främling, till dess han hade utlagt skrifterna för dem och hade givit dem en förståndig tro på hans liv, hans väsen, hans sändning till denna världen samt hans död och uppståndelse. Han önskade, att sanningen skulle finna ett djupt rotfäste i deras sinnen, ej därför att detta var han själv, som bar vittnesbörd därom, utan därför att ceremoniallagen och profetiorna i det Gamla Testamentet överensstämde med det, som bevittnades i hans liv och död och för den skull utgjorde obestridliga bevis för denna sanning. När han uppnått ändamålet med sina bemödanden för de två lärjungarna, uppenbarade han sig för dem, att deras glädje måtte bliva fullkomlig, och därefter gjorde han sig osynlig för dem.