De glömde bort sin hunger och trötthet samt lämnade den tillrede aftonmåltiden; ty de kunde ej stanna hemma, utan måste genast åstad och uppsöka de andra lärjungarna för att meddela dem den upplysning de hade erhållit. De längtade efter, att deras bröder skulle få del av samma glädje, som de hade, så att de kunde fröjda sig över en levande Frälsare, som var uppstånden från de döde. Änskönt det var ganska sent, begåvo de sig strax på en väg till Jerusalem. Men vilken skillnad det var emellan deras känslor nu och den som nedtryckte deras sinnen förut, när de begåvo sig hem till Emmaus! Jesus gick vid deras sida, men de visste det icke. Han hörde med glädje, huru de uttryckte sin fröjd och tacksamhet, under det de sida vid sida vandrade på vägen till Jerusalem.