Flere av lärjungarna bodde på salen, och alla samlades här var afton. En afton beslöt Tomas, att han skulle förena sig med sina bröder; ty oaktadt sin otro hyste han ett svagt hopp om, att de goda underrättelserna voro sanna, änskönt han icke ville tillstå det. Medan lärjungarna intogo sin aftonmåltid och under tiden talade om de bevis, som Jesus från profetiorna hade givit dem för deras tro, ”kom Jesus när dörrarna voro lyckta och stod mitt ibland dem och sade. Frid vare eder!” (vers 26.)