Från det sätt, varpå Jesus behandlade Tomas, kunna hans efterföljare lära, huru de skola behandla dem, som plågas utav tvivel om religiösa sanningar, och som låta dessa tvivel råda. Han överhopade icke Tomas med förebråelser, ej heller inlät han sig i strid med honom. Men med en synbar nedlåtenhet och ömhet uppenbarade han sig för den tvivlande själen: Då Tomas sade, att han endast på vissa vilkor ville tro, intog han en mycket orimlig ställning. Men genom sin kärlek och sitt överseende nedbröt Jesus alla de skrankor, Tomas hade uppställt. En ihållande strid försvagar sällan otron, utan försätter den hellre i en sådan ställning, varest den söker att försvara sig och finna nya stöd och ursäkter. Men när Jesus uppenbarar sig i sin kärlek och barmhärtighet såsom en trogen Frälsare, fårmås mången själ att med Tomas utropa: ”Min Herre och min Gud!”