Här framställde Jesus för Petrus hans kommande död, och huru denna skulle ske; han häntydde även till, att hans händer skulle utsträckas på korset, och sedan ha hade talat sålunda, upprepade han sin förre uppmaning, sägande: ”Följ mig!” Lärjungen blev icke nedslagen över det, som Mästaren uppenbarade. Han kände sig villig till att genomgå vilken död som bäst kunde ära hans Herre. Petrus såg, att Johannes följde efteråt, och han kände då en önskan att veta, vad som skulle hända honom i framtiden, och han sade till Jesus: ”Herre, hur skall det då gå med denne? Jesus sade till honom: om jag vill, att han skall förbliva, till dess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.” (Joh. 21: 21,22) Petrus borde hava tänkt på, att hans Herre skulle hava uppenbarat för honom allt det, som var tjänstligt för honom att veta, utan att han själv behövde spörja därom: Det är vars och ens plikt att följa Kristus, utan att för mycket bekymra sig över de plikter, som andra hava att utföra. Då Jesus sade om Johannes. ”Om jag vill, att han skall förbliva, till dess jag kommer,” så ville han härmed icke säga, att denne lärjunge skulle leva till Kristus andra ankomst. Han gav helt enkelt en förklaring över sin allmakt, och även om han själv ville, att detta skulle bliva händelsen, skulle det på intet sätt göra någon förändring i Petri arbete. Både Johannes’ och Petri framtid låg i Mästarens egen hand, och den plikt, som varandra hade att uppfylla, var, att de i lydnad efterföljde honom.