Om de hade haft den ringaste tro till sina egna påståenden, skulle de hava kallat lärjungarna till räkenskap och låtit det mest grymma straff komma över dem. Att de icke gjorde detta, var ett tydligt bevis på, att lärjungarna voro oskyldiga, och att prästerna i den yttersta nöden hade blivit drivna till att uppdikta och utbreda en lögn för att möta de bevis, som sammanhopades emot dem och för att kunna påstå, att Jesus icke var uppstånden från de döde, och att han därför icke var Guds Son. Att Jesus flera gångar visade sig för sina lärjungar, och att de personer, som uppstodo från de döde med honom också visade sig, bidrog mycket till att stadfästa sanningen hos många personer, som voro villiga till att tro.