Vantro, traditioner, skrymteri och avgudadyrkan voro rådande över allt i världen. Judarna påstodo, att de allena ägde den sanna kunskapen om Gud, och de voro så inskränkta, både med avseende på samfundslivet och deras religionsliv, att alla andra folk foraktade dem. Den höga skiljemuren, som de hade upprest, hade till följd, att judarna bodde likasom i en liten värld för sig själva, och de kallade alla andra människor för hindar och hedningar. Men Jesus gav sina lärjungar fullmakt till att förkunna deras religion för alla hedningar, tungomål och folk – förkunna, att Frälsaren var korsfäst och uppstånden, och att alla människor, både rike och fattige, lärde och olärde äga full frihet att anamma frälsning; att förkunna, att Kristus kom till världen för att bevisa de ångerfulle nåd och att tillbjuda dem delaktighet i en kärlek, som var hög som himmelen och så omfattande som världen, och som skulle förbliva i all evighet. Detta var det ädlaste uppdrag som någonsin blivit anförtrodt åt människorna.