Ingen människa skulle utöva en godtycklig makt över en annan människas samvete. Kristus gav ingen presterlig rättighet till att förlåta synder eller att sälja avlat, så att människorna kunde synda utan att pådraga sig Guds misshag, ej heller gav han sina tjänare frihet till att emottaga en gåva för att hemlighålla synden, så att de vederbörande kunde undgå sitt förtjäna straff. Jesus uppdrog åt sina lärjungar att förkunna syndarnas förlåtelse i hans namn bland alla folkslag; men de fingo icke själva makt att avlägsna en enda syndafläck från Adams barn. Ej heller skulle de verkställa straffet på de ogudaktige. De skulle förkunna de förtörnade Gudens vrede för syndaren; men den makt, som den romerska kyrkan har tillvällat sig, så att den överförer denna vrede på överträdaren, har icke någon grund i Kristi undervisning. Han skulle själv utföra den bestämda domen över de obotfärdige. Den som drager folk till sig själv också påstår, att han har makt till att förlåta synder, ådrager sig Guds vrede, ty han vänder själar bort från Jesus, som allena kan förlåta en svag och felande människa synder.