Församlingen bör antaga överträdarens ånger och bön med tacksamma hjärtan. Den har blott rättighet till att förlåta synder i den betydelsen, att den försäkrar den botfärdige syndaren om, att Frälsaren i nåd vill förlåta hans synder, och att den för honom ut från otroens och ogudaktighetens mörker till trons och rättfärdighetens ljus. Den kan lägga hans darrande hand i Jesu kärleksfulla hand. En sådan förlåtelse stadfästes i himmelen. Det som apostlarna skrevo angående att binda eller lösa i församlingssaker, skall vara gällande ända till världens ände. Och Kristi löfte om, att han vill vara närvarande, när han beder därom, borde trösta och uppmuntra medlemmarna i hans församling i dag likaså mycket, som det tröstade och uppmuntrade apostlarna, till vilka Kristus direkt, talade. De som förakta församlingens myndighet, förakta också Kristi myndighet.