På den tiden var det mycket vanligt att bruka förgift. Samvetslöse personer drogo icke i betänkande att genom detta medel undanrödja dem, som stodo i vägen för deras äregirighet. Jesus visste, att hans apostlar skulle vara utsatta för detta, om de icke på ett särskilt sätt beskyddades däremot. Han visste, att många skulle vara så förblindade, att de trodde, att de gjorde Gud en tjänst, om de på ett eller annat sätt kunde taga dessa vittnens liv. Han beskyddade dem därför mot detta förrädiska onda. Sålunda försäkrade Herren sina tjänare om, att de icke skulle arbeta i sin egen styrka, utan i den helige Andes kraft. Änskönt lärjungarna fingo fullmakt till att förkunna evangelium för alla folkslag, förstodo de icke, huru omfattande och märkvärdigt det värk, som låg framför dem, var – ett värk, som deras efterföljare skulle upptaga, och som skulle fortsättas helt intill dagarnas ände.