Tre år före denna tid, vid begynnelsen av Jesu lärämbete, hade han ur templet utdrivit de människor, som vanhelgade det genom sin syndiga handel, och bragt förfäran över dessa förslagne köpmän genom den gudomliga stränghet, varmed han uppträdde. Nu vid slutet av sin jordiska mission kom han åter till Guds tempel och fann igen, att de samma personerna vanhelgade det genom den samma vederstyggliga utövningen. Prästerna och rådsherrarna hade en liten känsla för det högtidliga, heliga verk, som det var deras plikt att utföra. Vid varje påskhögtid och vid lövhyddohögtiden dödades över ett tusen djur, och prästerna samlade blodet och utgöt det på altaret. Judarna hade blivit väll förtrogna med blod såsom något, vilket renade från synden, och de hade nästan glömt det faktum, att det var synden, som gjorde det nödvändigt, att allt detta blod skulle utgjutas såsom en förebild till Guds älskade Sons blod, vilket skulle utgivas för världens liv, och att människorna gen om dessa offringar skulle hänvisas till en korsfäst Förlossare.