Dessa förfärliga sanningar trängde djupt in i de skrymtaktige rådsherrarnas och fariséernas hjärtan. Den förste sonen i liknelsen föreställer publikaner och skökor, som först hade nekat efterkomma Johannes’ lära; men som efteråt ångrade och omvände sig. Den andra sonen föreställer judarna, som utgåvo sig för att vara lydiga och mycket gudfruktiga, men de förtörnade Gud, i det de förkastade hans Son, som han gav för människornas frälsning. De förlorade himmelens nåd genom sina gudlösa gärningar, de föraktade Guds barmhärtighet. Jesus visar, att de mest fördärvade och tanklösa människor stå i en bättre ställning inför Gud än de stolte, egen rättfärdige prästerna och rådsherrarna.