I liknelsen om vingården framställer Jesus för judarna deras verkliga tillstånd. Husbonden föreställer Gud, vingården den judiska nationen, som han hade inhägnat med sin gudomliga lav, vilken hade till mål att bereda dem till ett egendomsfolk, avskild och olikt alla andra folk på jorden. Tornet, som bygdes i vingården, föreställer deras tempel. Vingårdens Herre hade gjort allt, som var nödvändigt för deras lycka. Sålunda hade Gud förjt för Israel på ett sådant sätt, att det stod i deras makt att försäkra sig om den högsta grad av framgång. Vingårdens herre fordrade en viss del av frukten av vingårdsmännen, likaså fordrade Gud, att judarna skulle leva i överensstämmelse med de heliga foreträdesrättigheter, han hade givit dem. Men liksom tjänarna, vilka i sin herres namn begärde frukten, dödas av de otrogne vingårdsmännen, likaså hade judarna dräpt profeterna, vilka kommo till dem med Guds budskap; och inte allenast förkastade de dessa, utan då han sände sin enfödde Son, vingårdens arvinge, till dem, så försökte de stolte judarna, de otrogne tjänare, att behålla vingården för sig själva och att tillegna sig den ära och vinning, som härflöt från den. De rådslogo fins emellan och sade: ”Denne är arvingen; kommen, låtom oss dräpa honom.” Sålunda uppenbarade Jesus i denna liknelse judarnas mörka avsikter emot honom.