I stället för ödmjuk ånger fårökade man offringarna, som om Gud kunde bliva försonad genom en sådan andefattig tjänst. Samuel säger: ”Haver då Herren samma behag till brännoffer och slaktoffer som till lydnad för Herrens röst? Si, lydnad är bättre än offer.” (1. Sam. 15: 22) Och Esaias talar till judarna såsom Sodoms och Gomorras fyrstar, under det han i en profetisk syn ser judarnas avfall: ”Hören Herrens ord, Ni Sodoms-fyrstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk! Vad skall jag med edra många offer? säger Herren. Jag är mätt av vädurars brännoffer och av gödda kalvars sett, och i oxars, lams och bockars blod hava jag intet behag. När Ni kommen för att visa eder inför mitt ansikte, vem begär väl av eder, att Ni skolen nertrampa mina gårdar?” ”Tvån eder, gören eder rena, skaffen bort edert onda väsende ifrån mina ögon, vänden igen från att göra illa! Lära eder göra det gott är, faren efter det som rätt är, hjälpen den förtryckte, skaffen den faderlöse rätt, utfören enkans sak!” (Esa. 1: 10-12, 16,17.)