Efter att ha fyllt tomrummet i de apostoliska leden, ägnade lärjungarna sin tid åt begrundande och bön, och de var ofta i templet, där de vittnade om Kristus, och prisade Gud. Pingsten var en högtid, som firades sju veckor efter Påsken. Vid dessa tillfällen ålades judarna, att bege sig till templet och föra med sig hela skördens första gröda, och därmed vidgå sin avhängighet av den store Givaren av allt gott, och sin plikt, att skänka något åter till Gud, i form av gåvor och stöd till Hans sak, som Han hade betrott dem med. På den gudomligt bestämda dagen utgöt Herren allra nådigast Sin Ande över den lilla gruppen troende, som var den kristna menighetens förstagröda.