Petrus’ försvar, där han frimodigt redogjorde för, varifrån hans kraft kom, gjorde dem bestörta. Han hänvisade till den sten, som blev åsidosatt av byggnadsarbetarna – det vill säga kyrkans myndigheter, som borde ha erkänt värdet hos Honom, som de förkastade – men som inte desto mindre blev huvudhörnstenen. I dessa ord hänvisade han direkt till Kristus, som utgjorde kyrkans grundvalssten.