(291) Prästerna kunde inte undgå, att se det förnuftiga i hans synpunkter; de måste bli eniga med honom, och släppte högst motvilligt fångarna loss, efter att ha slagit dem med stavar, och förmanat dem om och om igen, att inte förkunna i Jesu namn, eljest skulle de få plikta med livet för sin frimodighet. "Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. Varje dag undervisade de i templet och hemma i husen och predikade det glada budskapet att Jesus är Messias." Verserna 41, 42. Alltså hamnade apostlarnas förföljare i bryderi, då de insåg sin bristfälliga förmåga till, att omstörta dessa vittnen för Kristus, som hade tro och mod till, att vända sin skam till ära, och sin smärta till glädje för sin Mästares sak, som hade uthärdat förödmjukelse och pina för dem. Således fortsatte dessa modiga lärjungar, att undervisa offentligt, och i det fördolda i privata hem, på de boendes anmodan, eftersom dessa inte öppet tordes bekänna sin tro, av fruktan för judarna.