Den ovilja, som förekom mellan judar och samariter, avtog och det gick inte längre att säga, att de inte hade något med varandra att göra. Filippus lämnade Jerusalem, och förkunnade en uppstånden Återlösare i Samarien. Många trodde, och tog emot det kristna dopet. Filippus’ förkunnelse (302) utmärktes av stor framgång, och så många samlades in i Kristi fålla, att han till sist skickade bud till Jerusalem efter hjälp. Som svar på hans bön, sände menigheten Petrus och Johannes till att bistå honom. Dessa verkade i Samarien med förunderligt utfall. De insåg nu innebörden av Kristi ord, då Han sade: Ni skall "bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.’" Kapitel 1:8.