Medan Paulus övervägde följderna av ett sådant steg, bad han allvarligt till Gud, i templet. Då visade Frälsaren Sig för honom i en syn och sade: "Skynda dig och lämna genast Jerusalem, ty här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig." Kapitel 22:18. Paulus tvekade även då, att lämna Jerusalem, utan att överbevisa de envisa judarna om sin tros sanningshalt; han tänkte, att om han så skulle mista livet för sanningens skull, vore det bara rätt och riktigt med tanke på den svåra ångest han kände på grund av sin inblandning i Stefanus’ död. Han svarade: "Herre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. Och när ditt vittne Stefanus blod blev utgjutet, (323) stod jag själv där. Jag hade gått med på det och vaktade kläderna åt dem som dödade honom." Men svaret var mera bestämt, än tidigare: "Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta.’" Verserna 19-21.