Paulus’ liv var i fara, och han uppmanades av Gud att lämna Damaskus för en tid. Han for åstad till Arabien; och där fick han, i relativ avskildhet, fina möjligheter till umgänge med Gud, och till personliga överväganden. Han ville vara ensam med Gud, och rannsaka sitt eget hjärta, samt fördjupa sin syndaånger, och förbereda sig själv genom bön och studium, för att inleda ett arbete, som tedde sig för stort och för viktigt för honom att ta på sig. Han var apostel, inte utvald av människor, utan vald av Gud, och det framstod tydligt, att hans verksamhet skulle ske ibland hedningarna.