"I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen. Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud." Kapitel 10:1, 2. Fastän Kornelius var romare, kände han väl till den sanne Guden, och hade övergett avgudadyrkan. Han var lydig mot Guds vilja, och tillbad Honom ärligt. Han hade inte satt sig själv i förbindelse med judarna, men kände till, och lydde, morallagen. Han hade inte blivit omskuren, ej heller deltog (325) han i offertjänsterna; judarna räknade honom därför som oren. Icke desto mindre stöttade han den judiska saken med rundhänta gåvor, och blev känd när och fjärran för sin välgörenhet och goda gärningar. Hans rättfärdiga liv skänkte honom gott rykte ibland både judar och hedningar.