I det, att det himmelska ljuset försvann, kände Petrus det som om han befann sig i djupt mörker; dock tycktes mörkret gradvist upphöra, då han blev van vid det, och så upptäckte han sig själv stå ensam på en tyst gata, och förnam den kalla nattluften mot pannan. Han såg nu, att han inte varit utsatt för en dröm eller en syn. Han hade befriats, var i en känd del av staden; han kände igen platsen som den, vilken han väntat sig att han skulle passera för sista gången på morgonen, på väg till scenen för sin förväntade död. Han försökte, att dra sig till minnes händelserna under de senaste få månaderna. Han kom ihåg, att han somnat bunden mellan två soldater, med sina sandaler och ytterkläder avlägsnade. Han undersökte sin person, och fann att han var fullt påklädd och omgjordad.