Under tiden hade skräck och besvikelse gripit de romerska vakterna i fängelset, då de upptäckt, att fången var borta. Det hade uttryckligt sagts till dem, att de ansvarade med sina liv för den person, som de bevakade, och att de på grund av det skulle vara särskilt uppmärksamma. Men himmelens Gud hade gäckat den onde Herodes’ avsikt. Där fanns vakten vid fängelseporten, låsen och bommarna på porten var intakta, vakt på plats innanför, kedjorna (342) satt fast vid de två soldaternas handleder; men fången var försvunnen. |