Folket biföll Herodes’ beslut, att låta döda Jakob, ehuru vissa av dem beklagade sig över, att det skett i det fördolda. De var av den uppfattningen, att en offentlig avrättning skulle ha haft en avskräckande inverkan på alla troende och sympatisörer. Herodes höll därför Petrus i häkte, för att glädja judarna med hans död i all offentlighet. Men man yrkade på inför myndigheterna, att det inte skulle vara tillrådligt, att leda fram den erfarne aposteln till (336) avrättning inför hela det folk, som var samlat i Jerusalem under Påsken. Man fruktade, att hans aktningsvärda utseende skulle väcka deras medömkan och respekt; de var också bekymrade över, att han kunde komma med något av de kraftfulla vädjanden, som ofta fått folk till, att undersöka Jesu Kristi liv och karaktär, och som de, med all sin list, alls inte kunde motsäga. I ett sådant läge befarade judarna, att hans lössläppande skulle krävas från kungens sida.