Petrus’ brinnande iver, att försvara sig själv och Kristi sak, hade gjort att judarna mist många av sina bröder till kristendomen, och de var ordentligt rädda för, att han skulle få tillfälle till, att upphäva sin stämma i alla folkslags och nationers närvaro, som hade kommit till staden, för att tillbe. Därför sattes aposteln under sexton soldaters bevakning, som turades med varandra om, att passa på honom dag och natt. Men förgäves lyfte människor sin svaga arm mot Herren. Genom att bruka Sin kraft, förhindrade Han utgjutelsen av det dyrbara blod, som judarna hade föresatt sig att spilla, om inte den gudomliga makten hade trätt emellan.