De överenskommo hemligen med herodianerna, att dess senare skulle åtföja dem och höra på Jesus och sedan uppträda som vittnen emot honom, då han anklagades, så att de kunde taga hans liv. Fariséerna hade alltid förargat och förbittrat sig över, att de var underkastade romarna och måste betala skatter och avgifter till dem. De påstodo, att detta var stridande emot Guds lag. De lade nu en snara, varigenom de hoppades att säkert insnärja Jesus, så att han antigen kom att stöta sig med de judiska lagarna eller förgå sig mot romarnas auktoritet. Dessa spioner kommo till honom på ett mycket höfligt sätt och föregåvo, att de satte stort värde på hans lärdomar. Efter att de hade smickrat honom för hans rättsramma uppförande, i det han inte gav akt på människors yndest eller misshag, sporde de honom med en förställd uppriktighet, som om de önskade att erhålla upplysning: ”Är det lovligt att giva kejsaren skatt eller inte?” (Matt. 22: 17)