Jesus läste deras bevekelsegrunder, och i det han höll det romerska myntet, varpå kejsarens namn och bild var inpräglade, förklarade han, att de levde under romarnas beskydd, och att de därför borde understödja denna makt, sålunda som den fordrade, så vida detta inte kom i strid med deras plikter emot Gud, och uppfylla, vad han fordrade, medan de som fredliga medborgare visade lydnad för landets lagar. Hans motståndare, som var oberedda på ett sådant svar av Jesus, förundrade sig, lämnade honom och gick bort. Änskönt prästernas och rådsherrarnas förbittring var gränslös, och de längtade efter att gripa Jesus och dräpa honom med sina egna händer för att hämna sig på honom för den skam, han hade fört över dem, så tordes de likväl inte angripa honom i folkets närvaro. Med stor skicklighet bevarade de ett fromt yttre,, medan de lade planer för att taga hans liv.