Frälsaren visste, vad det var bäst att svara vid varje tillfälle. Han föredrog varken romarna eller judarna. Hans svar till de spetsfundige judarna: ”Given Gud det Gud tillhörer,” var en sträng tillrättavisning för dem: Om de hade efterkommit Guds fordringar och uppfyllt sina plikter mot honom med trohet, så skulle de inte hava varit ett svagt folk, som under en främmande makt herravälde. Ingen romersk fana skulle hava svajat över Jerusalem; ingen romersk vakt skulle hava stått vid dess portar, ingen romersk landshövding härskat inom dess murar. Det judiska folket måste bära straffet för sitt avfall från Gud.