Intet verktyg brukades på stenarna, sedan de hade förts till byggnadsplatsen. En sten, som hade blivit oregelbundet tillhuggen, fördes från stenbrottet för att brukas till templets grundval; men byggmästarna kunde inte finna någon plats för den och förkastade den. Der låg den obegagnad, och arbetarna gick förbi den eller föllo över den, och den var dem till ett stort obehag. Den låg der länge som en obrukbar sten; men då tiden kom, att byggmästarna skulle lägga hörnstenen, sökte de länge förgäves efter en sten, som var nog stark och stor och av den rätta formen, att den kunde fylla denna plats och bära den stora vigt, som skulle komma att vila på den. Utvalde de en dårlig sten för denna viktiga plats, så skulle hela byggnaden stå i fara. De måste finna en sten, som var i stånd till att motstå solens inflytande så väl som frost och regn. Flera stenar hade blivit utvalda vid olika tider; men när man prövade dem genom att låta ofantliga tyngder vila på dem, gick de i stycken. Andra kunde inte utstå de plötsliga väderleksförändringarna, och de blev därför förkastade såsom odugliga.