Jesus lärde sina åhörare, att inte ett av Guds bud kunde överträdas utan att bryta den ena eller både de stora grundprinciper, varpå hela lagen och profeterna vila – kärlek till Gud och kärlek till människor. Vart bud är så förenad med det andra i sin betydelse och förpliktelse, att den, som överträder ett bud, bryter hela lagen; ty de är alla förenade till en fullkomlig lag. Det är omöjligt för människan att älska Gud av allt sitt hjärta och likväl hava andra gudar för Herren. Denna högsta kärlek till Gud består inte uti att bara erkänna hans allmakt och att komma inför honom med en viss regelbunden gudsdyrkan, medan hjärtat finner behag uti att tjäna avgudar. Egenkärlek, kärlek till världen och en otillbörlig kärlek till någon skapad varelse är avgudadyrkan inför Gud och drager hjärtat bort från honom. Gud fordrar hjärtats bästa och heligaste böjelser, och han vill inte motaga något mindre. Han måste innehava den förnämsta platsen i människans hjärta och sinne.