Denna sten föreställer Kristus. Judar och hedningar måste bygga på denna grunden, och deras förbindelse med Kristus, den kosteliga stenen, gör dem till levande stenar. I den följande liknelsen visar Petrus tydligen, för vilka Kristus är en grundsten och för vilka han är en stötesten: ”Om Ni annars hava smakat, att Herren är gud! Gån till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad, men är Gud utvald och kostlig, och låten eder, även Ni, såsom levande stenar, uppbyggas till ett andligt hus, till ett heligt prästerskap, till att offra andeliga offer, vilka är Gud vällbehagliga genom Jesus Kristus! Därför heter det ock i skriften: Si, jag lägger i Zion en utvald, kostlig hörnsten, och den som tror på honom, skall inte komma på skam. För eder, som tron, är han kostlig, men för dem , som inte tro, är den sten, vilken byggningsmännen förkastat, vorden till en hörnsten, och en stötesten och en förargelseklippa för dem, som, inte hörsammande ordet, stöta sig på honom; och därtill är de ock bestämda.” (1. Pet. 2: 3-8)