Folket hörde Jesus med glädje och församlade sig omkring honom i templet för att åtnjuta undervisning av honom. Man har aldrig förut sett ett sådant skådespel. Der stod den unge galileern utan någon judisk ära eller konungslig utmärkelse. Hans kläder var grova och dammiga. Prästerna stodo omkring honom i sina präktiga klädesdräkter, rådsherrarna i mantlar och äretecken, som visade deras upphöjde ställning, och skriftlärde med rullar i sina händer, vilka de ofta hänvisade till. Men Jesus stod lugn med konungslig värdighet, beklädd med myndighet från himmelen, och betraktade utan fruktan sina motståndare, som hade förkastat och föraktat hans lära och länge hade törstat efter hans blod. Vid detta tillfälle var det ett stort antal, som hade angripit honom med den föresatsen, att de skulle uppegga honom till att uttala ord, varmed de kunde insnärja honom, och som de kunde använde till hans fördömelse. Men deras spörsmål gav honom bara tillfälle till att visa dem deras verkliga tillstånd och den förskräckliga hämnd, som väntade dem, om de forstoro att reta Gud med sina många stora synder.