Folkets intresse tilltog mer och mer, allt efter som Jesus frimodigt mötte fariséernas utmaningar och framställde den rena, klara sanningen i motsats till deras mörker och villfarelse. Den lära, han framställde, förtjuste dem, men de var i en sorglig förvirring. De hade högaktat sina erkände lärare för deras förstånd och skenbara fromhet. De hade ständigt blindt åtlydt dem i alla saker, som angick religionen. Men nu sågo de, att dessa samma personer försäkte att nedsätta Jesus, en lärare, vilkens dygd och kunskap lyste klarare än tillförene vid varje anfall av motståndarne. De sågo p prästernas och de äldstes långa ansikten och sågo den missräkning och förvirring, som visade sig hos dem. De förundrade sig över, att rådsherrarna inte ville tro på Jesus, då hans lära var så okonstlad och tydlig. De visste inte själva, vad de skulle göra, och de bevakade noga sina lärare, vilkas råd de var vana vid att följa, för att se, vad de ville göra.