Från den tid oskyldigt blod först utgöts, då den rättfärdige Abel föll för sin broders hand, har ogudaktighet tilltagit på jorden. Från släkte till släkte hava prästerna och de äldste åsidosatt de varningar, som förkunnades av Guds profeter, vilkan han uppväckte och passandegjorde till tillrättavisa folket får dess synder. Ett hade varit ett stort behov av dessa män, som under alla tider upplyste sin röst mot konungens och de regerandes så väl som undersåtarnas synder, i det de talade de ord, som Gud ingav dem att tala, och åtlydde Guds vilja med fara för sina egna liv. Från släkte till släkte hade människorna åsamkat sig ett förskräckligt straff, som Kristi fiender nu förde över sig själva, därigenom att de föraktade Guds Son, vilken beträffade de synder, som existerade bland prästerna och rådsherrarna i större utsträckning än till någon föregående tid. De fyllde sin syndabägare, tills den flödade över, och den skulle snart utgjutas på deras egna huvuden med rättfärdig hämnd, i det denna släkt blev ansvarig för allt det rättfärdiga blod, som utgöts på jorden från Abel till Kristus. Jesus varnade dem för denna fara: