Gudomligt medlidande lyste i Guds Son bleka, saktmodiga ansikte. Han såg en stund på templet och därefter på sina åhörare med en sorgsen blick, och med en röst, som kvävdes av djup smärta och bittra tårar, utbrast han: ”Jerusalem Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem, som är sända till dig, hur ofta har jag ej velat församla dina barn, likasom hönan församlar sin kycklingar under sina vingar, och Ni haven inte velat.” (Matt. 23: 37)