Liksom de andre, kände lärjungarna en anig om en eller annan förstående olycka och väntade ängsligt på, att Jesus skulle uttala sig mera bestämd med hänsyn till detta ämne. Då de gick ut ur tempelet, kallade de hans uppmärksamhet till dess varaktighet och skönhet och de präktiga stenar, som används vid dess byggande. De sade: ”Mästare, se, hurdana stenar och hurdana byggnader! (Mark. 13, 1) Jesus önskade, att hans ord skulle göra ett så starkt intryck som möjligt och kallade därför deras uppmärksamhet till den präktiga byggnaden: ”Sen Ni inte allt detta? Sannerligen säger jag eder: Här skall inte lämnas sten på sten, som inte skall nedbrytas.” (Mark. 24: 2)