Detta vittnesbörd förvånade lärjungarna. Saken var nu klar för dem: Den härliga byggnad, som hade kostat sådana osantliga summor, och som hade varit judarnas stolthet, skulle förstöras anda ned till grunden. Inte en av de massiva stenarna (av vilka några hade utstått den förödelse, som Nebukadnezars här förorsakade, och hade stått oförändrade under århundradens stormar) skulle kvarbliva. De förstodo inte fullkomligt avsikten med all denna ödeläggelse. De visste inte, att deras Frälsare skulle föras till korset som ett offer för världens synder om några dagar. Då skulle templet och dess tjänst inte längre vara till någon nytta. Blodet av djur skulle då inte tjäna till att utverka försoning för synden; ty skuggan hade mött verkligheten, i det Guds Lam villigt uppgav sitt liv för att borttaga världens synder. Sedermera, då allt hade blivit utförd, förstodo lärjungarna riktigt Jesu ord och orsaken till den olycka, som han hade förut förkunnat.