Jesus stannade i närheten av den gård, der kvinnorna läade sina gåvor i offerkistan. Han betraktade, hur många av de rike inlade stora gåvor; men han gjorde ingen anmärkning över deras frikostighet. Han såg med bedrövelse på dem, som kommo och gick, av vilka många skänkte stora gåvor på ett prålande och självbelåtet sätt. Plötsligen uppklarnade hans ansikte, då han såg en fattig änka villrådigt, närma sig, som om hon fruktade för, att någon skulle få se henne. Medan de rike och stolte gick förbi henne och nedlade sina gåvor, drog hon sig tillbaka, som om hon knappast vågade att gå vidare, och likväl längtade hennes hjärta efter att göra något, hur litet det än var, får den sak, hon älskade. Hon såg på den skärv, som var i hennes hand; den var mycket liten i jämförelse med de andras gåvor omkring henne; men det var allt, vad hon ägde. De ett tillfälle yppade sig, kastade hon hastigt sina två skärvar i kistan och vände sig om för att skyndsamt draga sig tillbaka. Men då hon gjorde detta, såg hon, hur Jesu ögon var allvarligt fästade på henne.