Grekernas begäran om att få se Jesus, som hänsyftade på nedbrytandet av skiljemuren mellan judar och hedningar, bragte Jesu hela mission inför hans skinne från den tid, då det först bestämdes i himmelen, att han skulle komma till jorden såsom människans Förlossare, till den död, som han visste väntade på honom i en nära framtid. En hemlighetsfull sky tycktes vila över Guds Son. Det var ett mörker, som de, som voro i hans närhet, kände. Han satt fördjupad i sina egna tankar. Till slut avbröts tystnaden gen om hans vemodiga ord: ”Nu är min själ bedrövad, och vad skall jag säga? Fader, fräls mig utur denna stund. Dock, för den skull har jag kommit till denna stund.” (Joh. 12: 27) Jesus kände en aning om den kommande strid, som han skulle utstå med mörkrets makter, emedan han frivilligt hade åtagit sig att bära den fallna människans skuld och att bliva föremål för Faderns vrede på Grund av synden. Detta gjorde, att Jesus blev modfälld, och en dödlig blekhet utbreddes över hans ansikte.