Han erinrade sig satans ondska och hårdnackenhet. Denne hade med fräckhet stridt mot himmelens änglar och påstått, att han orättvist dömdes, och att det icke fans någon självförsakelse hos Gud, och att satan, då han sökte att utföra sina egna avsikter och genomdriva sina egna beslut, endast efterliknade Guds exempel. Om Gud själv alltid följde sin egen vilja, varför skulle då icke de första söner, som skapades i hans beläte, göra det samma. Genom detta påstående bedrog satan många av de helige änglar. Han klagade ständigt över Guds stränghet, likasom barn ibland klaga över sina föräldrars stränghet, när de hindra dem från att utföra planer som äro skadliga för uppfostran och tukt i familjen. Hellre än att underkasta sig Guds vilja vände han sig bort från förståndets ljus och motsatte sig de gudomliga planerna.