Ni den strid, som följde, tycktes satan för en tid hava övertaget. Han kunde ljuga; Gud kunde icke ljuga. Han kunde röra sig på tusende krokiga och bedrägliga vägar för att uppnå den önskade avsikten; gud måste följa sanningens och rättfärdighetens raka väg. En tid tycktes satan triumfera och segra; men Gud ville rycka makten av fienden och uppenbara honom i hans samma karakter. Då Jesus påtog sig den mänskliga naturen, blev hans gudom klädd i mandom. Han kom såsom världens ljus för att upplysa den och skingra det tjocka mörker, som satans bedrägeri hade infört, och för att uppenbara sitt verk för människors barn. Kristus levde mycket strängt och självuppoffrande, då han motstod fiendens mångfaldiga frestelser. Han övervann satan i den långa fastan i öknen, då han kom till honom såsom en ljusets ängel och erbjöd honom världens riken, om han ville tillbedja honom; han genomgick sådana försakelser, som ej skola fordras av någon människa, eller som ingen människa kan erhålla hans upphöjda karakter. Hans hela jordiska liv var ett exempel på fullkomlig lydnad för Faderns vilja. Kristi framgångssätt och satans framgångssätt framställa den fullkomliga motsats som råder emellan en lydig och en olydig son.