Johannes, de älskade lärjungen, som lutat sin huvud till Jesus bröst, sov även. Johannes kärlek för sin mästare borde i sannig hava hållit honom vaken. Hans brinnande böner borde hava hört tillsammans med sin Mästares på den tid, då han hade en så djup bedrövelse. Den självuppoffrande Förlossaren hade tillbringat hela natten på kalla berg eller i daggiga lunder i ivrig bön för sina lärjungar, att deras tro ej måtte avtaga, när Frestelsens stund kom. Om Jesus nu hade sport Jakob och Johannes, såsom han en gång sporde dem: ”Kunnen Ni dricka den kalk, som jag skall dricka, eller döpas med den dop, varmed dag döpas?” så skulle de väl knappast hava vågat att svara: ”Det kunna vi.” (Matt. 20: 22)