Åter angreps Guds Son av en övermänsklig dödsångest och gick utmattad, ed vacklande steg tillbaka till det ställe, varest han förut hade våndats. Han föll åter ned mot marken; hans lidanden voro ännu större än första gången. Cypress- och palmträden voro de stumma vittnena av hans ångest. Stora daggdroppar föllo från de lövrika grenarna ned på hans skälvande gestalt, såsom om naturen fällde tårar över sin Skapare, som nu kämpade i ensamhet mot mörkrets makter.