Frälsarens ord nådde de sömnige lärjungarnas öron: ”Min Fader, och denna kalken icke kan gå från mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilja.” (Matt. 26: 42) De själskval, som Guds Son utstod, frampressade stora bloddroppar ur hans porer. Han försökte åter att resa sig upp. Hans mänskliga hjärta längtade efter hans medföljares medlidsamhet, och han gick raglande tillbaka till det ställe, varest hans lärjungar sovo. Hans närvaro väckte dem, och de betraktade hans ansikte med förskräckelse; ty det var befläckad med blod och utvisade en själsångest, som var dem obegriplig.