Så snart Jesus fattat detta beslut och kommit till den sista vändpunkten i denna kamp, föll han till jorden i ett döende tillstånd, sedan han gjort ett fruktlöst försök att stiga upp. Var voro nu lärjungarna, att de måtte lägga sina händer under Frälsarens matta huvud och bada den panna, som i sannig bar djupare spår av sorg än någon annan människas? Frälsaren trampade vinpressen allena, och av allt folket var det ingen med honom. Han var dock icke allena. Han hade sagt: ”Jag och min fader äro ett.” Gud led med sin Son. Människorna kunna en rätt uppskatta den uppoffring, som den evige Guden gjorde, då han utgav sin Son till att bespottas samt lida själsångest och en neslig död. Detta är det största beviset på Faderns oändliga kärlek till människorna.