Han ställde sig i spetsen för sina lärjungar och frågade: ”Vem söken Ni? De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Jesus sade till dem: ”Det är jag.” (Joh. 18: 4, 5.) Då skaran hörde dessa ord, föll den tillbaka, och prästerna, de äldste, och stridsmännen och även Judas slogos hjälplösa till marken av en osynlig makt. Detta gav Jesus ett gynsamt tillfälle att fly från dem, om han önskade göra det; men han står der såsom en förhärligad varelse mitt ibland dessa råa och förhärdade människor. Då Jesus svarade: ”Det är jag,” trädde ängeln, som nyligen hade betjänat Jesus, emellan honom och den mordlystna skaran, som sågo ett gudomligt ljus omstråla Frälsarens ansikte och en druvoskepnad överskugga honom. Deras ogudaktiga hjärtan fylles med förskräckelse. De kunde icke för ett ögonblick stå på sina fötter vid åsynen av denna gudomliga härlighet, utan de föllo som döde till marken.