När Jesus såg, vad Petrus hade gjort, lösgjorde han sig från de romerska soldaterna, som höllo honom fast, och sade: ”Låten de bliva vid detta.” (Luk. 22: 51) Han rörde vid det sårade örat, och det blev strax helbregdagjordt. Därpå sade han till Petrus: ”Stick ditt svärd tillbaka i dess rum; ty alla de som taga till svärd skola förgås med svärd. Eller menar du, att jag nu icke kunde bedja min Fader, och han skulle sända till min hjälp mer än tolv legioner änglar. Huru bleve då skrifterna fullbordade, att så måste ske.” ”Den kalk, som min Fader har givit mig, skall jag icke dricka den?” (Matt. 26: 55, 56) Jesus vände sig därpå till översteprästen och befälhavarna av tämplet, som voro i sällskap med den mordgirig skaran och sade: ”Såsom mot en rövare hava Ni gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit bland eder lärande i templet, och Ni haven icke gripit mig. Men allt detta har skett, på det att profeternas skrifter skulle fullbordas.” (Matt. 26: 55, 56)