Jesus fördes hastigt bort av den larmande folkhopen. Han led stor smärta, ty hans händer voro fast ihopbundna och han var noga bevakad. Han blev först tagen till Hannes’ hus, översteprästens svärfader, den han, vilkens råd judarna sökte utföra, som om det vore Guds röst. Hannas hade begärt det nöjet att först så se Jesus av Nazaret som en bunden fånge. Sedan de hade visat honom för Hannas, skyndade de sig med honom därifrån; ty prästerna och överstarna hade beslutat, att få fort de finge honom i deras makt, skulle de genast förhöra och fördöma honom. Detta beslut hade de tagit, emedan de besvarade, att folket skulle ihågkomma hans barmhärtighetsverk ibland dem och befria honom ur deras händer.